Älskade pappa...

ja då va det dagen här, dagen då min älskade pappa skulle fyllt 60år....I kväll innan jobbet ska jag köra inom minneslunden och tända ett ljus och lämna en blomma, och säga grattis ändå, för visst tror jag både han och mamma finns "med oss" ändå. Även om vi inte bokstavligen kan se dom längre. Men man känner deras närvaro. Vi lever ju vidare genom dom...Och idag har jag med lyssnat på "rötter" av Lasse Tenander fast då med pappas version som jag har inspelat på band. Och då blir han så verklig igen, Malina älskar med att lyssna på han när han sjunger den!(spelar gitarr gör han med, han spelade som en gud! Älskade när han gjorde det.) Det som han sjunger: "kom ihåg att våra rötter, de kommer alltid finnas här" DET känns verkligen som han sjunger det rakt till mig *ryser*.
Ska dela med mig av ett par dikter. Den första är skriven av kära syster Anna till dödsannonsen i tidningen. Och den andra är skriven av mig till begravningen.

Vi vet alltför väl
att när man tagit ett sista farväl finns inget annat kvar
än massa frågor utan svar
Djupaste förtvivlan
outsäglig lidan
Ett stort oändligt
tomrum som gör
hjärtats röst helt stum

En slocknad lanterna
ger nu ljus till en ny
stjärna som följer oss
som en blinkande fyr
och säger oss att det är
något mycket större
som styr

2004-06-11

Min dikt:

Du sa en gång:
Jag ska aldrig lämna dig, minns du?
Det va i en sång
Nu finner jag ingen tröst
kan inte ens höra din röst,
och det enda jag känner är smärta i mitt bröst
Pappa, vill bara ha dig kvar,
frågar men får inget svar
Älskar dig så,
hur mycket kan ingen förstå

2004-06-14